Bakgrund

Legionärer ur den Heliga Armén. Foto: Johan Nylin

Legionärer ur den Heliga Armén. Foto: Johan Nylin

Bakgrund

Illustration i krönikan över Heliga arméns bildande

1172 år efter Ala Rikes grundande bryter det Andra Nordgranländska Kriget ut efter flera hundra år av fred. Den sista renodlade teokratin i Norra Världen – Ala Rike, eller “Riket” i dagligt tal – invaderar sin sydliga granne – det politiskt instabila krondömet Granland. Kriget går ursprungligen bra för Ala Rike och deras allierade, men Granlands Reguljära Armé lyckas till slut pressa tillbaka dem. Det granländska kronparet blir dock avsatt i en statskupp som kan sägas ha genomförts av själva statsapparaten, och Granlands byråkrater, de så kallade väblarna. Dessa tar nu själva makten. Som resultat sker en del progressiva förändringar i landet, bland annat förlorar adeln sina formella privilegier och borgarklassen ökar sitt inflytande i det maktvakuum som uppstår. Granland centraliseras och byråkratiseras. Under samma period radikaliseras Ala Rike när den Penitentiska tron snabbt vinner mark. 

Gränsen mellan Riket och Granland återgår till sitt ursprung, men krig bryter ut mellan deras gemensamma granne i väst – krondömet Dalhem – och Granland. Ala Rike ställer sig på Dalhems sida i kriget och den Dalhemska Kronhären och Ala Rikes Heliga Armé slås samman till den fjärde Heliga Armén – som sänder ut ett heligt kall över världen med löftet om Guds förlåtelse mot tjänst. Den fjärde Heliga Armén tillfogar Granlands Reguljära Armé svåra förluster, men trots detta lyckas ändå den Reguljära Armén kämpa sig fram till Dalhems huvudstad, där de lyckas tvinga fram en fördelaktig fred för Granland – den så kallade Freden i Dorrnoch år 1175 (Granland II). Kriget har tvingat fram en begynnande industrialisering i främst Granland – som resultat flyttar mycket av produktionen från hem och små verkstäder till stora manufakturer. En arbetarklass börjar växa fram.

Granland har lyckats stoppa en invasion från norr och själva framgångsrikt bedrivit en invasion i väst, men är nu krigshärjat och präglat av sociala konflikter. Måslänningarna, en folkgrupp som finns representerad i alla tre länderna men som själva inte har någon stat, börjar bedriva en frihetskamp som motreaktion på det folkmord de utsatts för av Granland under kriget. Upproret börjar i de områden som Dalhem gav upp till Granland i freden, men sprider sig snabbt med hjälp från Heliga Armén. Det går oväntat fort innan lösa grupper med rebeller börjar slå sig samman i större enheter. Vid 1177 är de flesta betydelsefulla befrielserörelser löst enade i Måslands Enade Folkhär. Dessa bidrar till avskyn mot Väbelsdepartmentet, som redan börjar synas i den krigströtta armén, rojalisterna och den växande arbetarklassen.

Heliga arménHeliga Armén blir allt mer självständig från Ala Rike och både i armén och i Riket får penitentiska fundamentalister ett allt större inflytande. När Rikets högsta styre, Exultantparet, år 1176 avlider ersätts de av ett nytt Penitentiskt par som snabbt rensar ut de flesta ortodoxt troende från Ala Rikes maktelit med hjälp av den Heliga Armén. Samma år lämnar Vita Vingars Orden (en helig riddarorden som styrt Vråkland de senaste hundra åren) över makten till Ala Rike och den Heliga Armén i utbyte mot militär hjälp för att driva bort en invasion från de hedniska Kaderna. Även om Heliga Armén förlorat mot Granland har deras styrande elit, det Penitentiska prästerskapet, nu den verkliga makten över Ala Rike, Vråkland och den del av norra Dalhem som kallas för Nordmark. De enar dessa områden under Alerskt styre med Exultantparet som högsta beslutande organ i den penitentiska och teokratiska konstellation som kallas för Heliga Samväldet.

FåglarÅr 1179 är Norra Världen i kaos. Heliga samväldet radikaliseras snabbt i takt med att deras makt växer och den Heliga Arméns grepp om länderna i norr blir allt starkare när fler och fler ansluter sig till denna växande här. Snart riskerar den att driva folk ur huse i sin jakt på försörjning. I Granland är läget ansträngt. Den snabbt växande ekonomin är hårt ansträngd av Väbelsdepartmentets moderniseringsåtgärder och en reguljär armé som sedan krigets början dubblerats i storlek. Samtidigt växer det politiska missnöjet, särskilt i de snabbt växande städerna. De nya besittningarna i Dalhem har visat sig svåra att kontrollera och även kärnlandet i Granland har blivit en krutdurk som snart kan komma att smälla. Måslänningarna i Måslands enade folkhär har blivit allt mer aggressiva. Både Heliga armén och Granland reaktioner blir allt drakoniska, men missnöjet vägrar lägga sig. Granland behöver ett enande krig och blickar riktas mot arvsfienden i norr där den Heliga Armén växer sig starkare och hotfullare för var dag. Det är bara en tidsfråga innan krig åter råder.