Kulturkoncept

Kulturkoncept

Fåglar är heliga i världen och det är mycket vanligt att smycka föremål med fågelmotiv.

Kulturkoncept

På Granland III kommer det att spelas roller från fem olika kulturer. De flesta av dessa kulturer finns representerade på båda sidor i olika hög grad. Detta är en introduktion till de fem olika kulturkoncept som kommer att spelas. Under kulturer finns längre information om respektive kultur.

Vråkerna

Vråkerna är ett enkelt och självständigt folk, avskilt från resten av Norra Världen både i avstånd och kultur. Vråkerna var de sista att omvändas till Ordaves, för knappt hundra år sedan, och de kämpade hårt och länge innan de böjde knä och lät sig konverteras till Pennitentisk Ordaves. Sedan dess har vråkerna varit angelägna om att visa sig trogna Gud och demonstrera sin skicklighet i krig. I Ordaves namn samlar de regelbundet krigarband som drar i strid mot de hedniska kaderna i norra Vråkland för att vinna rikedom och ära åt sina släkter. Liksom måslänningarna – ett folk som de delar mycket historia med – är vråkerna samlade i stora “släkter”. Vråkiska släkter är dock betydligt fler och mycket mindre än måslänningarnas, de är dessutom inte lika viktiga för deras identitet.

Måslänningar

Religiösa

Två måslänningar som ber. Foto: Olle Sahlin.

Måslänningarna är ett härdat och prövat folk – och på många håll föraktade. En gång var Norra Världen deras, tills Ordaves kom från söder och omvände de måsländska släkterna. Nu blir de kallade “nordgranlänningar” eller “sydaler”. Nu är de ständigt längst ner i heirarkierna, ständigt sist att få mästarbrev och ständigt fast med de hårdaste och farligaste yrkena. En måslänning är van vid att vara på botten. Många måslänningar har svårt att föreställa sig någon annan plats för dem och de gör sitt bästa för att glömma sorgen med sång, galghumor och mängder av fester.

Granlänningar

Det sydgranländska folket, oftast bara kallat granlänningar, är ett strävsamt och stolt folk. Som barn av det land som slog sig fria från det gamla religiösa förtryckets bojor och skapade sig sin egen nation är granlänningen självmedveten och fri. Det är i Granland det nya börjar och det vet de om. Det är här de fina universiteten finns, den förfinande maten och de stora konsterna. De är inte den vanliga granlänningens vardag, men hen känner stolthet i vetenskapen om att de land som födde reformationen också födde urverket, operan och världens första rikstäckande lagbok. Granlands folk är stolta, de vet att det är bäst och de vet att de borde styra världen. Skulle bara alla folk förstå sitt bästa skulle också världen bli en harmonisk plats där Ordaves bud skulle kunna få råda, skulle bara de där bråkiga folken i norr lägga ner sin vapen skulle vi slippa bruka våld.

Aler

Kulturkoncept

Bild i krönikan över Ala rikes grundande.

Alerna är ett kollektivistiskt och djupt religiöst folk. Där de andra kulturerna sätter sin släkt, sitt land eller sin hembygd i första hand sätter istället alerna sin tro. Trots den penitentiska trosuppfattningens framfart i Ala Rike är den stora delen av befolkningen fortfarande strikt ortodox, och så även den alerska kulturen. Prästerskapets inflytande genomsyrar folksjälen och kulturen, som på alla sätt är nära sammanknuten med Ordaves och dess livsåskådning. För att förstå den alerska kulturen behöver man inte se längre än Ordaves fem prövningar. Exempelvis berättar Ordaves första prov att lycka tillfaller den som arbetar hårt. Där resten av världen tolkar detta som en uppmaning att dra sitt strå till stacken och att inte vara lat så tolkar en aler detta och mycket annat bokstavligt: om du inte är lycklig så är det för att du är lat, och det är ditt eget fel. I det tredje provet—det viktigaste provet för många aler—berättar Ordaves att du skall vara säker i dig själv, din familj och ditt bo. Detta tolkar alerna genom att sätta heder, stolthet och disciplin över allting annat—de vill känna sig säkra och av denna anledning är lögn, förräderi eller lathet de värsta synderna.

Dalhemmingar

Dalhemmingarna är ett individualistiskt folk—uppfostrade med tron om att varje människa är sin egen lyckas smed. I det decentraliserade Dalhem har det alltid varit lätt att flytta sig på samhällets stege, både upp och när för både fattigdom och rikedom är ständigt närvarande. Ena dagen kan du dra in goda skördar och nästa dag kan du tigga längs med gatan. Kronans makt har aldrig sträckt sig långt i det stora landet, istället är det adeln som haft makten och denna har ofta varit slapphänt – de har varit nöjda så länge dagsverket gjorts och de kunnat leva livets glada dagar. I Dalhem är verkligen allt möjligt, konventionerna är få och uppfinningsrikedomen stor.