Länderna

Norra världen

De länder där Granlandskampanjen utspelar sig kallas för Norra Världen och består av tre nationer; prästväldet Heliga Samväldet, republiken Granland samt monarkin Dalhem.

Heliga Samväldet

Karta över Ala rike

Karta över Ala rike

Det Heliga Samväldet lyder under Exultantparet och Exultantrådet, som i sin tur kontrolleras av det Penitentiska prästerskapet. Därtill finns en större mängd Ortodoxa präster som hanterar lägre ämbeten av alla dess slag. Flertalet ämbeten innehas även av individer tillhörandes någon av Ala Rikes ätter (blodslinjer som välsignats av prästerskapet genom tiderna och därför fått bära en fågels namn), och då huvudsakligen av de ätter som tillsammans kallas för Småfågelätterna – som har sin hemvist i Ala Rikes västra delar. Innan det Penitentiska prästerskapet tog makten 1174 AG bestod makteliten av det Ortodoxa prästerskapet samt Uggleätterna, som har sin maktbas i Ala Rikes traditionella norra landsdel.

Heliga Samväldet är formellt uppdelat i län men är i praktiken en kaotisk sammanslutning av landområden där civilbefolkningen erkänner det Penitentiska Prästerskapet eller underlydande Ortodoxa prästpar som värdslig makt. Vad som också håller samma dessa landområden är att deras gränser skapats och vaktas av den Heliga Armén. Samväldet är mer av en idé än ett faktiskt fungerande land, en etablerad byråkrati saknas likväl som formella verk eller myndigheter. Utövande makt varierar kraftigt, men oftast rör det sig om prästpar, borgarråd, byråd eller enskilda individer – helt beroendes av vad den Heliga Armén och det Penitentiska prästerskapet tyckt i varje situation.

Olof Blomqvist

Olof Blomqvist

Makteliten består huvudsakligen av Aler med hemvist i Ala Rikes västra delar. Men lägre ämbeten eller positioner innehas ibland även av Dalhemmingar och Vråklänningar. Måslänningar är mycket ovanliga på formella positioner och har egentligen enbart värdslig makt i de området som inte befolkas av någon annan. Att konvertera till den Penitentiska tron är ett karriärsdrag som många väljer.

I praktiken kan man se Heliga Samväldet som lydstater till Ala Rike. Heliga Samväldet bildades formellt sett i maj 1176 och använder Heliga Arméns och Ala Rikes rödvita fana och vapen.

Ala Rike

Heliga samväldetAla Rike, eller Riket som det kallas i folkmun, står för lite mer än en tredjedel av Heliga Samväldets befolkning samt en femtedel av dess yta. Befolkningen är överlag Ortodox och Alersk men stora minoriteter av Måslänningar finns i syd samt Vråker samt Dalhemmingar i väst. Landets Penitentiska befolkning räknas till runt 25-30% men ökar kraftigt.

Rikets västra del står för 60 % av invånarna och består huvudsakligen av jordbruksmark samt flera byar och städer inklusive Heliga Samväldets största stad – Rovköping. Landet i övrigt har överlag en välfungerande infrastruktur med stenlagda huvudvägar och broar istället för färjor men den västra delen anses mycket modern och välplanerad. Huvudstaden Norrdala ligger i landets kärna och är huvudsakligen en religiös högborg med vissa administrativa kärnor.

Riket anses vara religiöst centrum för den norra delen av världen och kan uppvisa flera makalösa byggnader, såsom exempelvis Norrdalas ringmur som i folkmun kallas ”världsmuren” – detta då dess insida är målad med en lång berättelse om världens historia från skapelsen. Muren målas fortfarande vart femte år.

Vråkland

Efter våren 1177 AG är Vråkland en del av Heliga Samväldet. Deras tidigare styre, Vita Vingarnas orden, har fått avsäga sig sin värdsliga makt till förmån för det lokala Penitentiska prästerskapet som lyder Exultantparet och Exultantrådet. Vråkland står för mer än hälften av Heliga Samväldets yta men knappt en femtedel av dess befolkning. Befolkningen är framförallt Penitentiska Vråker men Aler och Dalhemmingar förekommer i landets sydöstra delar. Den ortodoxa tron är ovanlig.

Klimatet i Vråkland består av stäpper, myrar och bitvis tundra men de östra och södra delarna av landet uppbär ett mer odlingsbart område som kännetecknas av högland. Mer än 80 % av landets befolkning bor i dessa delar, där får och nötskötsel kombinerat med jordbruk är den huvudsakliga näringen. Ett par mindre städer finns i dessa delar av landet. Framförallt nära Riket och Nordmark. De flesta vråker bor släktvis i byar eller storjordbruk. Resterande del av befolkningen har hand om de stora hjordar med kreatur som befolkar resten av landet och anses generellt sett vara ett konstigt folk.

Nordmark

Efter den Granländska invasionen av Dalhem valde fler och fler områden i de norra delar av Dalhem som kallas Nordmark att söka skydd hos den Heliga Armén istället för den Dalhemska Kronhären. Med tiden kom dessa områden att underkasta sig det Penitentiska prästerskapets styre och avsade sig sin lojalitet till den Dalhemska kronan. Befolkningen består av stora grupper Ortodoxa Dalhemmingar och Måslänningar, med minoriteter av Aler och Vråker i norr. Den Penitentiska tron är i tydlig minoritet (mindre än 10%) och flera värdsliga ämbeten innehas av Ortodoxa prästerskap.

Nordmark är kraftigt drabbat av kriget. Flera byar och städer brändes till grunden när kriget kom år 1175. Sedan dess har befolkningen försökt återbygga, men försinkats av en kraftig närvaro av den Heliga Armén samt flertalet vägrånare och tjuvar. Det värdsliga styret består huvudsakligen av en maktelit av gammal Dalhemsk adel samt Ortodoxa och Penitentiska prästpar, det varierar enormt mellan områdena. Nästan alla ämbeten innehas av Dalhemmingar, med ett fåtal Aler på viktiga positioner framförallt närmare Riket. Måslänningar uppbär mycket sällan ämbeten, eller för den delen rikedom, och utsätts aktivt för ett kulturellt och ekonomiskt förtryck av Aler och Dalhemmingar.

Som den sydligaste delen av Heliga Samväldet åtnjuter landet ett tempererat och varmt klimat med milda somrar. Marken drar god näring från Måsälven som rinner genom hela Nordmark och kan därför uppbära stora jordbruk – vilket i sin tur bidrar till att området är tätbefolkat. Trots att Nordmark enbart står för en knapp femtedel av Heliga Samväldets territorium bor nästan hälften av dess befolkning där.

Granland

Karta över Granland

Karta över Granland

Granland är ett av världens äldsta nationer och landet grundades via en revolution mot det religiösa styret för cirka 600 år sedan. Landet växte under 300 års expansion via ett antal krig till dagens storlek, de sista området som annekterades var det som idag kallas norra Granland. Under större delen av Granlands historia var landet en monarki ledd av ett monarkparet med stöd av en stark och professionell armé styrd av Adeln. Sedan fem år tillbaka har landet via en stadskupp tagits över av den byråkratiska eliten väbeln som genomfört en social och politisk revolution i paritet med den som skedde när landet gjorde sig fria från det religösa styret.

Granland är geografiskt närmast två länder Norra Granland och Södra Granland. Denna uppdelning följer också med i landets styre, landet styrs av det så kallade väbeldepartementet som sköter all administration, tar alla beslut och styr även den professionella armén kallad reguljära armén. Landet är sedan uppdelat i två regioner med sitt eget väbelsstyre och under dessa finns 14 län som utgår från de större städerna – dessa län styrs också av väblar. Längs ner finns så kallade revir som är den minsta administrativa enheten. Sedan väbelns kupp är alla medborgare lika inför lagen och har rätt till en rättvis rättegång, alla har rätt till grundläggande utbildning och en plikt värnplikt. Dessa sociala rättigheter är kopplade till den ort där man föddes och att byta ort är mycket svårt. Landet är sekulärt i sitt styre, men mycket religiöst i sin kultur. Större delen av landets befolkning är reformerta och regionen spelar en central roll i det vardagliga livet. Nationen är viktigt för granlänningarna och att vara nationalist förutsätts oavsett från vilken klass eller kultur du kommer.

Olof Blomqvist

Olof Blomqvist

Landet är i stor förändring. Kriget har slitit på befolkningen och pressat statens ekonomi till en gräns där enbart fortsatt expansion kan hålla ekonomin på benen. Samtidigt som omfattande sociala förändringar sker när befolkningen börjar söka sig bort från jordbruket och in till städerna där de nya arbetena inom manufakturerna finns. Väbelns styre som lovande frihet och likhet inför lagen har inneburit nya byråkratiska bördor, ett nytt politiskt förtryck och förlorande sociala rättigheter. Bönder som blivit av med sin jord när jordbruket har effektiviserats har fallit ner i fattigdom och tvingats skicka sina söner och döttrar till kriget för att fortsatt kunna uppbära några av de privilegier som tillkommer en granländsk medborgare. Dock upplever det gamla borgerskapet, städernas befolkning – handelsmännen och de unviersitetutbildade väblarna – en ny storhetstid. Pengarna, status och makt är nu deras lott. I den mäktiga granländska armén växer ett missnöje med sakernas tillstånd som kan visa sig explosivt om någon kan kanalisera denna ilska.

Södra Granland

Granland städerSödra Granland är det granländska kärnlandet och är ett av världens rikaste platser. Marken är bördig och i det växande städerna produceras varor till en kvalitet och ett pris som världen aldrig skådat. Cirka två tredjedelar av Granlands befolkning bor i Södra Granland och en stor majoritet av dessa är granlänningar (cirka 75 procent), resterande befolkning är uppdelad på ett antal minoriteter från omkringliggande länder som flyttat in för att söka arbete och utkomst i det expansiva Södra Granland. Cirka 5 procent är västhemingar, 5 procent måslänningar och 15 procent dalhemingar.

I södra granland finns 10 städer varav den största och viktigaste är Granlands huvudstad Duvköping. Där ligger väbelsdepartementet och det stora Duvköpings universitet. Cirka 14 procent av Södra Granlands befolkning bort i regionens städer. Infrastrukturen är välbyggt och landet är täkt av ett finmaskigt vägnät och vägar mellan regionens viktigaste städer är till och med stenlagda.

Södra Granland är i princip helt uppodlat, det är ett böljande jordbruklandskap uppbrutet av små skogsdungar och sjöar. Utspritt i landskapet ligger små byar där uppemot tio familjer bor. Dessa byar byts dock långsamt ut mot solitära gårdar utspridda jämt i landskapet.

Norra Granland

Norra Granland övertogs från Ala rike för 300 år sedan och har sedan dess utsatts för ett omfattande förryck och kolonisation från den södra landsändan. Området är inte särskilt bördigt men är i gengäld rikt på naturresurser i form av timmer och mineralet. Marken passar sig också bra för bete vilket gjort att produktionen av ull växt starkt i Norra Granland.

Den nordgranländska befolkningen utgör cirka en tredjedel av Granlands totala befolkning uppdelad på 45 procent inflyttade granlänningar, 35 procent måslänningar 15 procent dalhemingar och 5 procent aler. Cirka fem procent av befolkningar bor i städer varav den största är Näbbeborg. Stadsbefolkningen domineras helt av granlänningarna som både har makten i administrationen och driver och äger de stora industrierna. Måslänningarna och alerna finns i den norra halvan av regionen.

Norra Granland är kargt, kulligt och skogigt. Genom hela landskapet rinner den viktiga Måsälven som används för transport och som kraftkälla i timmerindustrin. Infrastrukturen är bristfällig förutom några större vägar mellan de viktiga städerna.

Dalhem

Karta över Dalhem

Karta över Dalhem

Dalhem är det äldsta och det största landet i Norra Världen både till yta och befolkning. Det är också det minst centraliserade och det mest splittrade. Formellt sett är Dalhem en monarki, men kronparet har i praktiken bara inflytande över Ljusekust. I Dalhems två andra delar – Nordmark och Södra Dal – styr praktiskt taget självständiga furstepar, hertigpar eller överprästpar egna små domäner. Längs Dalhems östra gräns har Granland dels annekterat en del mark och dels skapat självständiga furstendömen som buffert. Längs Dalhems norra gräns har Heliga Armén stannat kvar, och adeln där skickar sina skatter till Heliga Samväldet istället för till kronan.

I Dalhem värderas individen. Det är viktigt att förvalta sin plats i världen genom att respektera och lyda sina överordnade och genom att behandla sina undersåtar väl. Nationalismen är väldigt begränsad i Dalhem och för de flesta är det staden du bor i eller den lokala adeln som värderas och inte Dalhem som nation. Dalhem har historiskt bestått av tre geografiskt och kulturellt skiljda områden: Ljusekust, Södradal och Nordmark. Idag är Nordmark dock styckat mellan Heliga Samväldet och Granland.

Ljusekust

Olof Blomqvist

Olof Blomqvist

Ljusekust är den mest centraliserade delen av Dalhem och den enda som fungerar som en monarki rent praktiskt. Som namnet antyder sträcker sig Ljusekust längs kusten på världshavet Storljuse. Regionen är rik och domineras av handel och fiske. Här ligger huvudstaden Dorrnoch, som länge var Norra Världens största stad innan Duvköping gick om i befolkning. Regionen har en historia som kulturellt centrum för Norra Världen och har fortfarande mycket inflytande även om det idag är Södra Granland som sätter den kulturella agendan.

Södradal

I Dalhems sydligaste region är klimatet subtropiskt och betydligt varmare än det vindpinade Ljusekust och det kalla Nordmark. Här växer apelsiner och andra frukter som trivs i värmen, även om regionen kanske främst är känd för de många vinodlingarna. Det finns en uppsjö av gamla ätter i Dalhems södra delar, faktum är att ingen annan del av landet har så många ätteborna per invånare. ”Snårigt som Södradal” är ett uttryck som används för att beskriva invecklade släktskap. Folket i regionen är stolta över sina prunkande fruktlundar och vajande fält och trots att Södradal är Dalhems minst centraliserade region är invånarna paradoxalt nog kanske de mest patriotiska.

Södra Världen

Söder om Dalhem och Granland ligger Södra Världen. Kommunikationerna dit är minst sagt bristfälliga, men det var därifrån som människorna en gång kom med Ordaves bud för att frälsa och kolonisera Norra Världen. Där ligger resterna av det gamla imperiet i form av länderna Örnemark, Fredland, Borike och Västhem. Få har hört några egentliga detaljer om Södra Världen.