Roller i Granlands Reguljära Armé

Foto: Geddafors film

Foto: Geddafors film

Hökköpings kår, 7:e kompaniet

”Lyss, ni Granlands stolta kämpar,
Som försvarar vårt land under ed!
Er väntar en prövningens tid,
Ni har kallats av hornen till strid!

Framåt, att försvara vårt heliga bo!
Kämpa, ge livet för land och tro,
Tills fienden har kämpats ned,
Och segern gett åter vår fred.”

Hökköpings kårs sjunde kompani har varit med sedan krigets början även om många soldater nu är utbyta. Kärnan i kompaniet är soldater från den sydgranlänska kåren Hökköping, en av krigets mest härdade. Kåren har ständigt varit vid fronten både i seger och förlust. De var i främsta linjen när Granland segrade över Dalhem och har sedan detta varit utstationerade i det Dalhemska hertigdömmet Trastköping. Nu är de åter tillbaka vid fronten och ingår i den första vågen soldater som tillsammans med förstärkningar från Kronebo Kår samt Duvköpings Kår skall krossa den Heliga Armén.

Hökköpings kår består av cirka 1500 soldater och leds av översteparet Margareta Sofiasdotter Stålvinge av Hökköping och Jesper Johansson Dunnäbb från Duvabo. Sammanlagt finns 14 kompanier. Två tredjedelar av soldaterna är veteraner, varav många varit med sedan de första kriget mot Ala rike. Den sista tredjedelen är nya rekryter från södra Granland.

Kårens tecken är Hökköpings hökar. Dessa pryder kompaniets fana samt dekorerade soldaters vapenrock – de delas även ut till soldater ur andra kårer som ingår i Hökköpings kompanier.

Kompaniet består av 90-110 spelare varav 18 spelar civila och 7-8 sjukvårdare/läkare.

Hökköpings kår

Vy över ett granländskt läger. Tecknare: Olof Blomqvist

Vy över ett granländskt läger. Tecknare: Olof Blomqvist

Soldaterna i Hököpings kår är kärnan i den granländska truppen, de är disciplinerade och erfarna soldater från Hökköpings län i södra Granland. Många har varit med från krigets start och de flesta har tjänat i armén länge. Truppen är mycket krigstrött och många soldater är traumatiserade av deras upplevelser. Religionen spelar en viktig roll i soldaternas liv och utgör för många det enda mänskliga inslaget i en annars hårt strukturerad vardag. I kåren råder en djupt kamratlig stämning där man hjälper varandra i vått och torrt – de flesta soldater har växt upp med varandra. Samtidigt finns en misstänksamhet som ofta övergår i rent hat och rasism mot andra kulturer, framförallt den måsländska. Många av soldaterna i Hökköpings kår har personligen eller inom sin familj lidit av det nya Väbelsstyret, vilket skapat en stor aversion mot Väbelsdepartementet och en längtan efter ett starkare ledarskap. Soldaterna älskar ju när allt kommer omkring Gud och Granland, och landet förtjänar något bättre. Kanske är den Reguljära Arméns tid kommen?

Hökköpings kår består 4-5 rotar på 8-10 soldater. Nästan alla soldater är uppväxta i Hökköping eller den omkringliggande landsbygden som anses vara en av Granlands bördigaste. En stor majoritet av soldaterna är granlänningar (85 procent) men det finns även en del måslänningar (10 procent) samt några Dalhemmingar (5 procent). Religiöst är en majoritet reformerade (80 procent) medan 15 procent är ortodoxa och 5 procent är esoteriskt troende. Många av soldaterna tjänstgör av ekonomiska skäl, ofta i syfte att garantera sjukvård och inkomst för sig själva och sin familj, men där finns även många patrioter som gör sin plikt för fosterlandet.

Musikkår i Hökköpings Kår

Många Granländska fänikor medför en rote musiker vars uppgift, förutom att vara soldater, är att spela musik och sjunga i fred och i fält. Dessa är viktiga för fänikans moral och fosterlandskänsla och är kända för sin körsång. Vanliga instrument är trummor och flöjter ackompanjerat med blåshorn eller säckpipor. Musikkåren är i övrigt att jämställa med stridande soldater från Hökköpings kår.

Musikkåren i Granlandskampanjen har gamla anor sedan kampanjens första lajv. Vis och musiksamlingen som från början skapades till Granland har spridit sig och sjungs nu på många lajv landet över. Musikkåren är extremt viktig för känslan av den Reguljära Armén och därmed en av dom viktigaste grupperna på hela Granland III. Om ni har intresse för denna grupp – hör gärna av er till arrangörsgruppen.

Duvköpings kår

För att stärka offensiven har en rote ur Granlands verkliga elitförband, Duvköpings kår, anslutits till kompaniet. Duvköpings kår är stolta, arroganta och väl medvetna om att de är den Reguljära Arméns skinande exempel. I Duvköpings kår accepteras inga soldater som saknar stark lojalitet till Granland och Väbelsedepartmentet. Soldaterna är  erfarna och vältränade med påkostad utrustning och erfarenhet från flera krig – många har också sitt ursprung i andra kårer, även om de sällan säger det öppet. De äkta Duvköpingarna, från den stolta huvudstaden, hyser ofta en skepticism emot Granlänningar som växt upp på landsbygden – gärna kombinerat med ren rasism emot måslänningar eller dalhemmingar.

En rote på 10-12 personer ur Duvköpings kår är ansluten till sjunde fänikan. Samtliga i truppen är granlänningar och följer den Reformerade tron. Majoriteten har tjänstgjort länge och flera kommer från soldatfamiljer.

Kronebo kår

För att stärka upp Hökköpings kår har några rotar i Kronebo kår ställts under kompaniets befäl. Soldaterna ur Kronebo kår har varit hårt ansatta och omsättningen på soldater har varit hög – den lilla kärnan av veteraner som fortfarande lever är hårt sammansvetsad och grovt traumatiserad av kriget. En stor del av soldaterna är rekryterade i norra Granland, få på eget initiativ. Soldaterna i Kronebo kår är betydligt mindre disciplinerade än de från Hökköpings kår och enhetligheten är inte alltid den önskade. De är slitna soldater, både fysiskt och psykiskt, som vars redan fattiga familjer förlorat mycket på kriget. Flera är måslänningar som ofta känner av det sydgranländska förtryckets tyngd på sina axlar. Soldaterna i Kronebo kår är djupt religiösa och hyser trots det hårda livet lojalitet till Granland, och inte sällan även till Väbelsdepartementet.

Kronebor kår kommer bestå av 3 rotar med 8-10 soldater i varje. De flesta är från Kronebo län, men många är också rekryterade på andra platser i norra Granland. En knapp minoritet är granlänningar (35 procent) respektive måslänningar (45 procent), i truppen finns också en liten grupp dalhemmingar (10 procent) och en liten grupp aler (10 procent). De flesta i tuppen är reformerade (55 procent), men det finns en stor grupp ortodoxa (40 procent) och ett fåtal esoteriker (5 procent). De flesta tjänar för att tjäna sitt uppehälle, alternativt för att de inte funnit någon annan utväg.

Väbeln

VäblarDet är väbeln som styr Granland och väblarna på plats symboliserar och utövar statens makt i lägret. De är välutbildade samt välorganiserade och utgör en fullfjädrad och fungerande byråkrati. Väblarna är trogna Granland och revolutionen – de tror verkligen på löftet om den jämlika och upplysta stat som det nya styret strävar efter. I lägret sköter väblarna rättvisan, postgången och administrationen. De ansvarar för soldaternas löner, dödsattester och administrationen. Tillgången på materiel och mat är väbelns plikt liksom att verkställa att allas rättigheter uppfylls samt att moralen och fosterlandskänslan hålls stark. Väbeln består av en bister och hård skara tjänstemän vars enda syfte är att garantera att byråkratin sker korrekt, vilket sällan är för soldaternas bästa. Det är mången soldat som fastnat i den väbelska byråkrati och det är få som kommer ut. Relationen med soldaterna och särskilt officerarna blir allt sämre och det ryktas om att allt inte står rätt till i soldatskaran.

Väbeln på Granland 3 kommer bestå av 4-5 personer. En överättsväbel, en till två rättsväblar samt två väbelssekreterare. Alla väblar är granlänningar och reformerta, där väbelssekreterarna är de enda som saknar universitetsexamen. De tillhör den nya eliten och makten som tjänar det upplysta Granland.

Stab

Den Granländska truppen styrs av en kapten och dennes ställföreträdare av löjtnants rang. Till sin hjälp har de en fänrik och en till två fanjunkare som tillsammans utgör den stab som assisterar kaptenen i det militära arbetet. Granländska staber är som regel mycket professionella och denna är inte ett undantag, de håller hårt på den militära disciplinen och strävar efter ett effektiv styre. Officerarna i staben är djupt nationalistiska och anser att Granland har förstörts av väbelsdepartmentet. De längtar efter ett annat styre, mera hierarkiskt – mer som deras vardag. Kanske står nästa ledare för de stolta Granland att finna i deras eget led?

Staben består av 4-5 personer. Alla i staben är officerare från Hökköping samt granlänningar och refomerta. De är professionella militärer som varit med länge samt visat stor talang – de är officerare till yrket men känner också en stark fosterlandskänsla.

Reformerade präster

Med i fält finns två prästpar som sköter soldaternas andliga och moraliska hälsa. De håller i predikan, sköter den viktiga bönen samt tar soldaternas bikter. Granlands präster är en viktig del av vardagslivet i lägret och de håller hårt på Ordaves bud – trots att prästerskapet saknar värdslig makt är den religiösa ortodoxin viktig för Granlänningarna. Präster är välutbildade och hjälper också staben, väbeln och sjukvården i dessas värv. Prästerskapet fungerar också som informatörer åt Väbelsdepartmentet som håller dem i ett hårt grepp – något prästerna inte alltid riktigt uppfattar.

I Granlands läger finns två prästpar som båda är reformerade. Det ena är ursprungligen från Södra Granland, utbildade i Duvköping, och består av storstadspräster som tagit sig till armén för att skydda den granländska soldatens andliga hälsa. Det andra paret är ett måsländskt par som konverterat till den reformerade tron, de är inte utbildade utan är tidigare adepter till ett prästpar i Näbbeborg. Det är mycket kunniga och drivs av viljan att frälsa de granländska soldaterna. Trots allt det spott och spe de får utstå för att vara måslänningar.

Sjukvårdstrupp

Tillhörande trupperna från Hökköpings kår finns en rote med sjukvårdare. De granländska sjukvårdarna är mycket kompetenta, vissa säger att det är bäst i världen, vilket de också vet om. De är i grunden inte militärer utan en blandning av läkarstudenter som gör sin obligatoriska fältutbildning samt militärt utbildade sjukvårdare. De granländska sjukvårdarna uppfattas många gånger som en aning konstiga av soldaterna – detta för att de är studenter och därför kommer från en kultur som för många utomstående kan vara svåra att förstå. Trots detta är de engagerade och drivna karriärister, men mötet med kriget innebär en stor rädsla som får många att längta till att bli klar med den obligatoriska fälttjänsten.

I Hökköpings 7 kompani finns en rote sjukvårdare om 7-8 personer. De kommer från Hökköping och de flesta är studenter från Hökköpings universitet. De flesta är reformerade granlänningar från rika borgarfamiljer som är i fält som en obligatorisk del av sin läkarutbildning.

Förråd och marketenteri

Foto: Olle Sahlin

Foto: Olle Sahlin

Den naturliga mötesplatsen i det granländska lägret är förrådet och marketenteriet. Här träffas soldaterna när de inte är ute på uppdrag. Förrådet och marketenteriet sköts av en rote soldater från Hökköpings kår som lyckats slippa undan den värsta fälttjänsten. Dessa är strikta men glada och tjänar gärna en extra hacka inför livet där hemma. Från marketenteriet får soldaterna sin mat och kvitterar ut ny utrusning. De har dessutom möjligheten att här köpa öl, tobak, sötsaker och så vidare.

Förrådet och markenteriet består av en lite rote på 4-5 personer som leds av en förrådsfanjunkare och en trosschef. Soldaterna är antingen granlänningar eller måslänningar – samtliga är veteraner som verkligen inte vill vara vid fronten och vill istället tjäna sitt levebröd så att de en dag kan lämna armén med tillräckliga medel för ett gott civilt liv.